HERPES detta tabu belagda ord!

Jag får erkänna att jag vet nästan inte ett skit om denna sjukdom hos hundar så jag letade reda på info om detta på SVA!

För vad jag förstår så är det en del kullar som har dött pga av detta!?

Kan väl vara så gott som något att diskutera i ställer för HD & Ögon

Fundera på att gå & kolla Rocky & Rex DET måste väl vara en merit att ha en Herpes fri hund!!

Håll till godo.

SVA:s info
Djurhälsa / Hund / Infektionssjukdomar / Herpesvirus
Hundens herpesvirus
Hundens herpesvirus (Canine herpesvirus=CHV-1) förekommer i Sverige. I
undersökningar av blodprover från hundar i Nederländerna och Storbritannien
hade 40 % respektive 88 % av de testade hundarna antikroppar mot
herpesvirus, vilket visar att de blivit smittade med viruset. Preliminära
resultat från svenska studier talar för att förekomst av antikroppar är
relativt vanligt hos vuxna hundar även hos oss. Endast ett litet fåtal av de
testade och positiva hundarna hade använts i avel så den smittvägen
förefaller inte ha avgörande betydelse. Troligen har omkring hälften av alla
vuxna hundar antikroppar i blodet.

Ofarligt för vuxna
En vuxen hund eller äldre valp (över 3-4 veckor gammal) som smittas med
herpesvirus via luftvägarna får en mild infektion som vanligen förlöper helt
symtomfritt. Ibland får dock hunden lindrig hosta och näsflöde. Man tror att
herpesvirus är ett av de smittämnen som kan vara inblandade i det som vi
kallar kennelhosta, även om t.ex parainfluensavirus och vissa bakterier är
mycket vanligare.

Typiskt för herpesvirus är att viruset, när det akuta stadiet är passerat,
finns kvar vilande i kroppen (s.k. latent infektion) och att det kan
reaktiveras igen vid tillstånd av stress (som t.ex dräktighet),
kortisonbehandling eller sjukdom som sätter ner immunförsvaret. Vid
reaktiveringen utsöndras virus på nytt, under en tid, från t.ex
nässlemhinna eller vagina.

Dödligt för nyfödda
Hos nyfödda valpar är smitta med herpesvirus förödande. Smittan förs över
från tiken under dräktigheten, vid valpningen via blåsor i könsvägarna eller
via nässekret efter valpningen. Orsaken till att just unga valpar blir så
sjuka är bland annat att valpar som är yngre än 2-3 veckor inte förmår
reglera sin kroppstemperatur och därför lätt får lite undertemperatur. Låg
kroppstemperatur gör det möjligt för herpesvirus att spridas från mun och
svalg in i blodet och orsaka en allvarlig infektion i många organ.
Vanligtvis dör alla valpar i en smittad kull. Valparna blir slöa och slutar
dia. De gnäller och ömmar ofta över buken. Ofta ses ett tjockt näsflöde och
små blödningar på slemhinnorna. I slutstadiet, som vanligen inträffar inom
två dygn från de första symtomen, "paddlar" valparna med benen och kan få
sträckarkramper.

En del valpar överlever det akuta stadiet, men får ofta bestående
centralnervösa skador. Diagnosen ställs med hjälp av obduktion där typiska
punktformiga blödningar och gråaktiga fläckar (anhopningar av
inflammatoriska celler) ses i de flesta organ. Smittan kan ibland överföras
från tiken till fostren under dräktigheten och kan då orsaka abort eller
dödfödsel. Detta sker troligen främst när tiken nysmittas under
dräktigheten. Det finns experimentella studier som visar att risk för
fosterdöd och abort är störst om tiken smittas med herpesvirus i mitten
eller slutet av dräktigheten.

Virus överförs vid direktkontakt
Herpesvirus är relativt ömtåligt och överlever inte länge i miljön utanför
hunden. Smitta överförs därför främst vid direkt kontakt mellan en smittad
och en osmittad hund. Hos vuxna hundar utsöndras virus från övre luftvägarna
under en begränsad period efter smittillfället och i samband med eventuell
reaktivering av en vilande (latent) infektion. Virus kan sannolikt även
överföras mellan vuxna hundar vid parning om den smittade hunden har blåsor
på penis/i vulva vid parningen, men den smittvägen bedöms vara mindre
vanlig.

Den allvarligaste smittspridningen är en direkt överföring av virus från
tiken (eller från en annan smittad hund) till valparna i samband med födseln
eller straxt efteråt. Hundens herpesvirus kan finnas i tikens nässekret och
vaginalsekret och utsöndras även i stora mängder från sjuka valpar. En tik
som nysmittas i samband med dräktigheten löper stor risk att överföra
smittan till sina valpar i anslutning till födseln. Det är också möjligt att
en tik som är latent infekterad kan reaktivera virus och infektera sin kull.
Den smittvägen är troligen inte så vanlig eftersom en tik som har förlorat
sin kull i herpesvirusinfektion oftast inte har problem vid efterföljande
valpningar. Detta beror troligen på att tiken har tillräckligt mycket
antikroppar i blodet för att ge efterföljande kull ett bra skydd via
råmjölken. Antikropparna i råmjölken skyddar valpen från att bli allvarligt
sjuk men förhindrar inte nödvändigtvis att valpen smittas med virus något
senare, men då blir valpen bara lindrigt sjuk.

Diagnos
Som tidigare nämnts kan en obduktion visa om valparna avlidit till följd av
herpesvirusinfektion. Man kan också påvisa herpesvirus i organprov från
valpar eller i svabbprov från luftvägar eller könsvägar hos vuxna hundar
under de perioder hunden är aktivt smittförande.

Det går också att påvisa antikroppar mot herpesvirus i blodet hos vuxna
hundar. Antikropparna visar att hunden träffat på herpesvirus, men kan inte
svara på om hunden är smittförande eller inte. Den metod som
viruslaboratoriet använder (IPMA) är känsligare än metoden som tidigare
använts (SN). Det medför att antikroppar påvisas hos fler hundar idag än
före 2001.

Hos hundar där herpesvirus legat latent en tid är det inte säkert att man
ser några antikroppar, trots att virus finns kvar i kroppen. För att
konstatera om hunden är i akut fas kan man analysera två blodprover tagna
med ca 14 dagars mellanrum (parprover). Om mängden antikroppar ökat
påtagligt under de 14 dagarna talar det för att hunden har en pågående
herpesvirusinfektion.

Valpar för obduktion skickas till Obduktionssalen, Statens
Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), Travvägen 12A, 751 82 Uppsala.
Virusodling och antikroppsanalyser utförs av Avdelningen för Virologi, SVA,
Travvägen 20, 751 89 Uppsala.

Behandling av sjuka valpar
Det finns uppgifter om att man på försök behandlat sjuka valpar med medicin
som används mot allvarlig herpesinfektion hos spädbarn, men risken för
bestående neurologiska problem kan vara påtaglig hos en insjuknad valp som
överlever. Den medicin som används på människa, aciclovir, kan orsaka
allvarliga förgiftningar (bl.a. njurskador) hos hund redan vid doser på 20
mg/kg, så om behandling av herpessjuka valpar övervägs måste den planeras
tillsammans med veterinär och behandling ska aldrig användas i förebyggande
syfte.

Åtgärder
Förebyggande åtgärder är viktigast. En dräktig tik bör inte utsättas för
onödiga smittrisker. Det innebär att hon exempelvis inte bör vistas i
främmande kennel- eller hundgårdsmiljö eller ställas ut. Hon bör heller inte
vara i kontakt med kennelns utställnings- eller tävlingshundar eller träffa
eventuella nyinköpta hundar. Hundar som har eller nyligen haft kennelhosta
kan exempelvis vara smittförande med herpesvirus och utgör alltså en risk
för tiken. Nyfödda valpar bör inte ha kontakt med några andra vuxna hundar
än sin mamma de första tre veckorna. Man bör också försöka se till att
valparnas kroppstemperatur inte sjunker under 38,5 grader om man tror att
smittrisk föreligger. Klarar man att hålla valparnas kroppstemperatur uppe
kan viruset normalt inte spridas i deras kroppar, även om valparna skulle
bli smittade. Temperaturen regleras exempelvis med hjälp av värmelampa,
varmt liggunderlag och liknande. Det är naturligtvis inte bra om miljön blir
för varm, så termostater och noggrann temperaturkontroll är nödvändig för
att inte utsätta valparna för onödiga risker. Den absolut vanligaste
smittvägen mellan vuxna hundar är via luftvägarna. Om man emellertid
misstänker att tiken har en aktiv herpesvirusinfektion i könsvägarna (dvs
blåsor) kan artificiell insemination minska risken för smittöverföring till
hanhunden vid parning.

Det förekommer att en tik kan förlora flera kullar. Antikropparna från en
tik som nyligen förlorat sin kull i herpesinfektion kan eventuellt användas
för att hjälpa till att skydda hennes nästa valpkull. De nyfödda valparna
injiceras då med serum från sin mamma och får på så sätt extra antikroppar
mot herpesvirus utöver de som överförs med mjölken. Kom ihåg att den
kritiska perioden för dödlig infektion bara är de första levnadsveckorna.

Det finns emellertid också ett vaccin mot herpesvirus som är ett bättre
alternativ än serumbehandling i problemkennlar. Vaccinet skyddar inte mot
infektion och ska inte användas till valpar, hanhundar eller tikar som inte
används i avel. Istället ges vaccinet till tikar som parats för att på så
sätt se till att antikroppsnivån i råmjölken blir så hög som möjligt.
Vaccinet kan användas i kennlar med återkommande problem orsakade av
herpesvirusinfektion, men generellt avråds från onödiga vaccination under
dräktigheten. Orsaken är att om hunden skulle drabbas av en allergisk
reaktion (ovanlig biverkning vid vaccination) kan behandlingen mot
reaktionen skada fostren.

Det är inte realistiskt att tikar och hanhundar med antikroppar mot CHV-1
beläggs med avelsförbud. Infektionen kan inte utrotas på det viset. CHV-1 är
vanligt och den viktigaste smittvägen är inte parning utan direktkontakt så
smittöverföring är sannolikt vanligast vid nos- mot-noskontakt på tävlingar
eller vanliga promenader.

Ha en fortsatt bra kväll.....Nilla

I går hittade jag en rätt rejäl blodröd fläck efter tiken, så då stog det klart att hon inte är redo än!!

Rex vet vad han gör!!

Om det är nån som vill nå mig i dag så är det bäst att ringa mig på mobilen vid 12, har lunch då.......

(Det var några som ringde i går & jag kunde inte svara)

Fyyyyyyyyyyyyyyy vad trist det var att börja jobba igen efter semestern, dagen var seeeeeeg som kola, tur att jag bara jobbade halva dagen.

Hoppas att alla får en bra dag....

Kramen