Erkki Huokuniemi

29 november 2008 11:23

Munchausen by proxy


Med rötter i sagans värld
De flesta av oss är bekanta med Baron von Münchhausen som skröt ihop makalösa berättelser om de mest fantastiska äventyr som han sa sig varit med om. Nu var det ju just skryt, fabulerande och lögn… intressant, men inte sant.
Inom medicinen finns det någonting man kallar för Munchausens syndrom som helt enkelt innebär att en patient söker vård, med spektakulära och ibland till synes helt galna och livshotande symtom som sen visar sig vara falska. Icke att förväxla med hypokondrikern som faktiskt tror sig vara sjuk. Själv måste jag säga att det inte är något vidare bra namn som valts, ett mindre sagorelaterat vore på sin plats. Varför inte ett anglofierat uttryck som factitia syndrom?

Ohälsa eller ohälsa?
Man kan göra skillnad på objektiv och subjektiv ohälsa. Den objektiva ohälsan baseras på fysiologisk och biologisk störning och är det som oftast är symtomgivande vid traditionell sjukdomsdiagnostik. Den subjektiva ohälsan är ett mått på hur en person själv upplever sitt välmående, eller sitt djurs.

Många väljer att genomgå onödiga ingrepp och /eller undersökningar
Ofta söker sig dessa personer till vården på grund av en svårhanterlig ångest. Det behöver knappast nämnas att det är ett vanskligt sätt att försöka hantera ångest på.
Munchausen by proxy (även översatt till Muchausen syndrom genom ombud).
En släkting till Munchausens Syndrom är Munchausen by Proxy (MBP) även kallat Munchausen by Proxy Syndrome eller Munchausen Syndrome by Proxy. Vid Munchausens syndrom är det utövaren själv som blir föremål för den medicinska personalens uppmärksamhet och omsorg medan det vid MBP är genom att använda sitt barn/husdjur som ombud föräldern/djurägaren vinner uppmärksamheten.
Exempel på MBP kan spänna över hela registret av symtom. Allt från att fabricera sjukdomshistoria till att åsamka skada eller i vissa fall även orsaka dödsfall. Munchausen by Proxy är ingen diagnos i DSM-IV (förteckningen över alla psykiatriska diagnoser) men det är en uppmärksammad form av felbehandling. Kanske kan man kalla det för misshandel av både fysisk och psykisk art eller som i djurvärlden i förlängningen kan leda till att genmasssan minskas och nya sjukdomar/defekter får fäste.

Det som kan karaktärisera MBP är att symtomen:
Fabriceras - symtom hittas på eller förövaren får det att verka som att ett symtom existerar
Överdrivs - ett verkligt symtom förstoras och görs mer allvarligt
Induceras - förövaren skapar medvetet problem som ger symtom

Under länken ”ordföranden har ordet” på Specialklubben för Västgötaspets hemsida står följande att läsa:
den 18 november 2008
Vi har haft styrelsemöte i lördags och bla. gått igenom minnesanteckningarna från avelskonferensen. Dessa kommer tillsammans med erforderliga styrelsebeslut att publiceras i tidningen och här på hemsidan.
Det handlar bla. om vallning, exteriörbeskrivning, HD, MH, ögon, rasstandard/domarkompendium. Men som sagt ni får själva läsa om det.
Jag kan dock redan nu säga att styrelsen vill att vi ögonlyser ca. 100 hundar under 2008-2009 för att få en referensgrupp för att komma vidare i denna fråga.

Raskt kommer ett tillkännagivande på en hemsida:
Ewa S har kommit med följande tillkännagivande: "Tänkte bara tala om att vi håller på och planerar en "gruppögonlysning" i Västerås el Sala prel. 9 dec kl 14.00-"
Samt efterlyser lämpliga kandidater för detta

Svårt att diagnostisera
En djurägare som vill ”skapa sjukdom" hos sin ras/djur är enligt min erfarenhet alltid mycket tillmötesgående och gör allt i sin makt för att försöka rädda rasen/djuret. Det är en av anledningarna till att det är så vansinnigt svårt att diagnostisera MBP. En annan anledning är att veterinärer och forskare i regel är mycket dåligt förberedda att hantera detta när de stöter på det. Man är helt enkelt inte van vid fenomenet och kan för litet om det. Blir man inte bättre på att uppmärksamma detta så kommer MBP att leda till att avelsbaserna krymps ännu mer och att nya sjukdomar istället får fäste. I värsta fall: Rasen överlever inte ”omvårdnaden”

Det har gått för långt i att man till varje pris skall skydda sina djur och framtida valpar från ev sjukdomar genom att använda sig av diagnoser och undersökningsmetoder som inte är relevanta för rasen.
Hur är statistiken hos t ex försäkringsbolaget Agria (rekommenderas av SKK att ha som underlag för rasklubbarnas avelsarbete) för genetiskt betingade sjukdomar hos västgötaspetsen?
Hur många fullgoda avelsdjur utesluts ur aveln på grund av ”orättfärdiga diagnoser?
Klarar vår underbara lilla ras av ”omvårdnaden” från dessa människors sida och att de med mandat får fria händer att styra och ställa med dess framtid?
Erkki

Lena

29 november 2008 14:01

You´ve got a point there!