Ska snart bege mig ut med hundarna & sen i väg till jobbet, ja jobbet ja, sicken röra det är, tänk att det alltid kommer att finnas på alla arbetsplatser, folk som snackar mycket, men sen händer det inge!!
Mycke snack & lite verkstad......................
Återkommer förhoppningsvis i em med roligare blogg *S*
Kram
Nilla
Nilla
2 april 2008 06:34
Hmm en fråga om någe helt annat, bär inte alla valpar från samma kull samma gener?
Om man får en kull på ska vi säga 5 valpar 1 valp blir perfekt & man använder den sen i avel, dom andra 4 valparna har lite olika "fel" 1 har bred bröstkorg, 1 saknar fler tänder, 1 taskigt temrament & 1 valp har för mycket vitt, har inte då denna enda valpen som blev "perfekt" samma gener & kan föra "felen" vidare ?? eller är jag helt ute & cyklar
Ska man då inte se till HELA kullen hur den blir innan man avlar vidare??
Ni får förlåte en okunnig hundägare som undrar!
Mvh Nilla
Lisbeth
2 april 2008 07:24
Det här är en knepig fråga. ... alla valpar i samma kull har inte "samma" gener - det har bara enäggstvillingar.
Mindre önskvärda egenskaper - som de du räknar upp - nedärvs på varierande sätt, dominant eller recessivt.
Självklart så man dock se på hela kullen och ta t.ex risken för tandförluster, om detta nu finns mer eller mindre utbrett i syskonkullen, med i beräkningen. Dock syns det ju inte på den enskilde hunden vilka anlag den kommer att föra vidare och i vilken utsträckningen.
Anlaget för vit färg kan ju ligga slumrande i många gnerationer innan det dyker upp i form av en vit valp.
Lisbeth
2 april 2008 07:30
En sak till...
det syns inte på den tilltänkta avelshunden/tiken vilken förmåga den har i aveln. Det HÄR har jag mycket lång erfarenhet av !
Till exempel: den "bonnigare" kullsystern, som aldrig kom i närheten av några cert, var helt överlägsen sin championsyster som framgångsrik avelstik.
Två andra kullsystrar: den ena lämnade bara utmärkta hundar, den andras avkommor var en stor besvikelse. Pappa till systrarnas valpar var samma hane.
Var det någon som sa att det var lätt med avel?
Jenny Pleym
2 april 2008 15:01
Pernilla har helt rätt, visst ska man alltid se till hela kullen när man avlar! Jag vill till och med påstå att man avlar på hela kullen när man avlar på sin hund och att kullsyskonen är de bästa "markörerna" på vilka anlag som finns i ens hund! Sannolikheten att ens avelshund har anlag för de fel och förtjänster som kullsyskonen har är mycket stor. De flesta egenskaper nedärvs ju mycket komplext med flera inblandade anlag. Bara anlag som är enkelt dominanta kan uteslutas respektive verifieras hos hunden. När det gäller mer komplexa anlag måste man alltid utgå från att det som finns i kullsyskonen troligtvis också i viss mån finns i min hund.
De egenskaper som nämns i exemplen ovan (bred bröstkorg, tandförluster, för mycket vitt, "bonnighet") m.m är ju måttliga fel som hunden mycket väl kan leva med och ändå må bra. För att gynna mångfalden av anlag i rasen (och därmed minska risken att dåliga anlag "träffas" och ger utslag) ska man hellre ha "måttliga fel" och en bred avelsbas med stor blandning av anlag (gener) än "perfektionsavel" och en alldeles för snäv avelsbas (hundar kasseras från avel för att de inte är "perfekta"). Så ser det väl också ut när man tittar på verkligheten. Alla uppfödare kommer att råka ut för "måttliga" fel, var så säkra!
Om man däremot ger sig på att avla på individer vars kullsyskon har grava fel som t.ex epilepsi, sköldkörtelfel, hjärtfel eller grav höftledsdysplasi tar man alldeles för stora risker att sprida dåliga anlag i populationen, och det motiverar inte att avla på en hund även om den är helt "outstanding", tycker jag. Genetiker rekommenderar också att vara mycket restriktiv med avel på individer som är nära släkt med hundar med grava fel (t.ex. mamma, pappa och syskon). Problemet är att man talar mycket tyst om förekomsten av grava fel, för är man öppen blir man omedelbart utsatt för attacker från rädda meduppfödare som menar att man "förstör" rasen. Hur många gånger har man inte hört det?
Jag tror inte att någon uppfödare har som syfte att förstöra sin egen ras! Tvärtom! Man handlar efter allra bästa förmåga. Och tur är väl det. Om alla avlade på samma sak för att uppnå samma perfekta individ, skulle mångfalden förvinna och alla hundar skulle se likadana ut. Usch vad tråkigt.
Cina
2 april 2008 20:09
Lisbeth och Jenny!
Ni har så rätt båda två!! (enligt mig)
kul att få läsa lite "matnyttigt" i denna vanligtvis mycket trevliga blogg också.
Ska du satsa på egen uppfödning Nilla?
I morgon ska det bli bra väder igen. = träning på klubben!
http://www.carinasvarld.se