Lisbeth

22 april 2007 07:55

Vilket totalmys! Ni ser ut att ha haft en härlig dag. Det är väl detta som är livet på en pinne?

Ingegerd

22 april 2007 08:04

Tack för en underbar dag Pernilla det var jättetrevligt, ser i fram i mot nästa aktivitet.

Kram Flizans matte

Gittan

22 april 2007 10:18

- Visst var det tevligt!
Kul att alla vovvar visade sina mattar/hussar vad de verkligen KAN..*L*

Gudrun

22 april 2007 15:41

Hej.

Jag har läst lite på din blogg och skulle vilja kommentera det där med stubbsvansanlaget.

Längden på svansen ärvs mycket enkelt i ett enda anlag, dvs en gen från vardera föräldern. Stubbsvansanlaget är dominant och syns alltid, alltså även i enkel uppsättning, dvs ärvt från bara den ena föräldern.

Men.. alla levande västgötaspetsar har också ett anlag för svans. En valp, som ärver stubb från såväl far som mor föds aldrig - den dör på fosterstadiet eftersom anlaget i dubbel uppsättning är letalt (dödligt).

Det här betyder att det alltid kommer att födas svansade valpar. En parning med två stubbföräldrar ger i genomsnitt (inte precis så i varje kull givetvis) 50% stubbvalpar, 25% svansvalpar och 25 % som aldrig föds, dvs de som ärvde stubbanlaget från båda föräldrarna. Det föds alltså dubbelt så många stubbade som svansade valpar i en kombination stubbXstubb i genomsnitt.
I en kombination svansXstubb blir utfallet 50% stubb-, 50% svansvalpar.
SvansXsvans ger bara svansade valpar eftersom en
svansad västgöte saknar stubbanlag.

Stubbanlaget försvinner inte ur rasen förrän den sista stubbsvansade västgöten dör och den risken torde
knappast föreligga. Enda risken att det ska försvinna är att ALLA ALLTID parar svansXsvans.

Det spelar alltså inte ett dugg roll om man parar svansXsvans i vissa kullar. Det kan finnas något bra man vill ha tag i och det räcker ju att para med stubb igen så är genen bevarad.

Jag har själv en svansad ung tik och därmed möjlighet att välja bland alla hanar, stubbade såväl som svansade.

Det man snarare måste fundera på är parning stubbXstubb eftersom risken finns att en del valpar dör på fosterstadiet (förklaring ovan), men parar man så förmodar jag att man kalkylerar med risken.

Min lilla tiks båda föräldrar var stubb, det blev bara 2 valpar i den kullen - båda med svans. Så kan det bli. Hur arvsanlagen ser ut i just de ägg och spermier, som blir valpar vet man inte och det är väl det som är tjusningen och drivkraften med avel.

Det här med svansen är alltså inget problem. Låt oss avla på bra individer och vara glada åt våra fina västgötaspetsar - med eller utan svans. Bara den viftar är den bra!

Gudrun