Linda

18 augusti 2007 06:53

Jaha....En bitch och det kan du mä och säga här i din blogg oxå *ASG*.Bra det smakade..phu!

Nilla

18 augusti 2007 08:48

Klart jag gör Linda, man ska inte hymla med sanningen *ASG*

Kram

Gudrun

18 augusti 2007 10:11

Varenda tjej med självaktning är väl en bitch!
Jag har fortsatt försöka ge lite svar på alla dina frågor på Lisbeths hemsida, men gör det även här.
Höfter forts: det är oerhört viktigt att den som röntgar hunden kan lägga den rätt. Ligger höften lite snett blir bedömningen fel. Det är ett av skälen till att man kan få olika resultat och ett skäl varför många röntgar om. Numer söver man oftast när man röntgar för att eliminera den risken. Det gjorde man aldrig förr.
Långsvans+långsvans: svansen är ju inte enda egenskapen hos hunden, det finns massor av fler egenskaper mm att ta hänsyn till, temperamentet tex. För rasen som helhet spelar en sån parning inte ett dugg roll. Då kan de andra egenskaperna - vad det nu är man vill förbättra eller bevara - få vara vägledande. Vi har god tillgång på stubb i rasen, det har faktiskt ökat sedan kuperingsmöjligheten försvann. Idag syns ju svansen! En sån parning är alltså inget att yvas över.
Vitheten: även här gäller ovanstående. De allra flesta valpar blir trevliga sällskapshundar och just temperamentet är något som tyvärr ofta får komma i sista hand i denna utställningspåverkade avel, som alla rasrena hundar drabbas av. (NEJ, jag förspråkar naturligtvis inte blandrasavel!) Lisbeth är mycket noga med temperamentet, vilket alla borde vara. Vi har vit, blå, långhårgener mm. i rasen och det lär vi få leva med.
Om du undrar vem jag är: jag har Märta från Lisbeth. I den kullen fanns en vit valp, men jag tvekade inte att köpa Märta. Hade åkt runt och tittat på flera ställen, följt valpar på nätet, läst stamtavlor mm, innan jag köpte henne. Kunde konstatera att det var stor skillnad på temperament (en del av mycket skälliga), lättillgänglighet, utseende osv. Men det som oroade mig mest var att det dog så många valpar i så många kullar. Jag gjorde som du; frågade, men att få svar var inte lätt. Av erfarenhet (har fött upp borderterrier för länge sedan) vet jag att folk är jätterädda att få en klick på sig eller bli ifrågasatta och därför väljer man att tiga. Hos Lisbeth prioriterades temperamentet och jag fick svar på frågor.
Min lilla goa tik har 50% risk att ha vitgenen. Om jag ska ta valpar, vilket jag inte vet än, så får det bli något jag funderar på då. Än så änge är hon bara en underbar representant för en härlig ras - och det är hennes vite bror också.
Folk är så olika känsliga. Som bitch måste man nog lära sig att känna in lite. Jo, jag är detsamma och har genom livet fått höra att jag är skitkaxig. Och frågvis.
Hoppas du inte tar illa upp.
Gudrun

Gudrun

18 augusti 2007 12:07

PS. Min lilla Märta har inte 50% risk för vitgen, utan 66 % rätt räknat. Med andra ord; jag får räkna med att hon har den.
Gudrun

Ewa

18 augusti 2007 14:40

Snälla Gudrun,man söver inte längre hundar när man röntgar dom (det gjorde man på 60-talet och skulle man göra det så blev nog inte många hundar röntgade). Däremot ger man hunden sedativ dvs lugnande medel(inte heller det ofarligt) jag vet en hund som slutade andas. Dessutom skall alla hundar sederas vid röntgen.Det var intressant att du upplevt att väldigt många valpar varit döfödda (eller dött tidigt?) enl den enkät som gjordes för några år sedan då en stor del av uppfödarna svarade var det bara någon % döda valpar vi får hoppas att det inte är något som ökar.

Gudrun

18 augusti 2007 17:10

Ursäkta fel ord, då, men när jag röntgade mn första border höll vi bara i den.
Ang. döda valpar: jag är glad att du inte ser det som problem, men under vintern/våren 2006, när jag började leta, fanns det sånt i så många kullar, att jag blev tveksam till rasen. I ett fall dog en hel kull. När jag frågade fick jag veta, att man hade funderat på, om man fått in en herpesinfektion i rasen, men någon annan föklaring hörde jag inte. Det kanske var en tillfällighet då.
Gudrun

Lisbeth

18 augusti 2007 17:12

Varför märka ord när Gudrun är snäll och pedagogiskt förklarar???
Jag har röntgat schäfer sedan 60-talet men visste inte ens om att det fanns något som hette sedering förrän HS-artikeln för ett antal år sedan, där det framkom att skillnader i sederingsrutiner påverkade utfallet av HD-röntgen. Vad är det för nytta med det då?
Och alla hundar som avläses olika! Jag har svårt att förstå att man lägger ner så mycket krut på denna undersökning, som dessutom opåkallad (inga vgs haltar), opålitlig (svårare att läsa av kondrodystrofa raser) och dessutom innbär vissa risker. Kan du förklara skillnaderna i avläsning? Jacks mamma är röntgad 4 gånger och avläst 5 ggr och har olika resultat varje gång. Här står vetenskapen frågande!
Det är bra att du nämner överkänsligheten hos vissa vgs. Uno höll på att dö när han sederades (trots halv dos) och fick väckas till liv med stort besvär och en massa uppåt-tjack. Om jag inte missminner mig var det samma med Allan (Lisas far)?
Hur som helst så kommer jag aldrig att utsätta någon hund för detta mer.

Tack för ordet!

Lisbeth igen

18 augusti 2007 17:17

Jag minns att just när Gudrun tog kontakt mig fanns det många uppfödare som hade problem med döda/dödfödda valpar. Hon (Gudrun) fråga om detta och jag hade inget bra svar. Inga valpar har dött hos mig.
Hänvisa för all del inte till den enkät som gjordes av SKV. Den är inte användbar på grund av det klena underlaget.

Britta

19 augusti 2007 19:20

Apropos döda valpar.
Min Stinas första kull (4 valpar) dog samtliga - den äldsta blev 9 dagar. Det var en fasans,sorgens och smärtans tid.
(Det kanske var den kullen du hörde talas om Gudrun, eller har läst om, jag har skrivit både i Västgötaspetsen, i Härliga Hund och i Mälarö BK:s tidning om detta)

Vi obducerade den sista valpen, för att fastställa vad det rörde sig om - min misstanke var herpes.
Det var inte alls herpes, det var coli-bakterier - på fel ställe, vid fel tidpunkt.
(sådant som även kan hända vid en mänsklig förlossning).
Jag och hanhundens ägare pratade mycket med en fertilitetsexpert på Albano efter detta -hon rådde mig att absolut avla på tiken igen "det finns inget genetiskt fel på din tik som orsakade detta, inte heller på hanhunden, självklart skall ni försöka igen, ta bara bakt.prov när hon börjar löpa".

Så gjorde vi, parade igen och resultatet blev två jättestora ,kärnfriska valpar. Att det bara blev två beror med största sannolikhet på att jag parade stubb-stubb.
Min tro är att detta med bakterier förekommer i betydligt större utsträckning än vad man vet. Inte alltid obduceras döda valpar (fast det kanske man borde göra), man konstaterar bara att 1-2-3 valpar dog och några klarade sig.
Det kanske i många fall beror på något så "enkelt" (läs - förklarligt och icke genetiskt betingat) som bakteriell påverkan och skulle kunna ha unvdvikits om ett enkelt bakterieprov tagits på tiken , och kanske även hanhunden, före parning.
Ovetenskapligt och sagt av en som har mycket begränsad erfarenhet av uppfödning - men kanske inte heltokigt ändå.

Gudrun

19 augusti 2007 21:13

Nej, det var inte din kull, Britta. Men förklaringen låter tänkvärd. Är det coli torde det dessutom var mer lättavhjälpt än herpes. Värt att minnas.
Gudrun

Lisbeth

19 augusti 2007 21:32

Det kan ligga en hel del i vad Du skriver, Britta.
Förr i tiden, alltså waaay back på 70- och 80-talen, hade vi tidvis upp till halvdussinet avelshanar och ofta tikar utifrån för parning (alltså andra raser än vgs men smittvägarna är desamma oavsett ras).
Det hände ofta att "det hände något" med en eller flera av våra valpar straxt efter förlossning eller inom den första veckan. Det värsta var att sjukdomsförloppen på så små valpar är så snabbt att man oftast inte hann vidta några åtgärder förrän valpen (valparna) var bortom all räddning.

Man lärde sig en helt del under denna tid; känna igen den metalliska lukten av valpar med infektion, lära sig skillnad på normalt avslag hos tiken och flytning pga bakterier, se och känna igen första tecknen till varanhopning innanför valpögonlock, hur en begynnande lunginflammation ser ut, etc. etc.

En lärorik, hemsk och dyrbar tid!

Då vi nuförtiden ej tar emot parningstikar och det ej heller är aktuellt att använda hanhundar utifrån, har vi inte fått några infektioner/döda valpar på 10 kullar (8 vgs, 2 tib spaniel). Kanske finns det ett samband?

Lisbeth