Lisbeth

12 oktober 2008 10:43

Pernilla, det finns FLERA slag av stubbsvansanlag, varav sådana som kan leda till ryggradsdefekter. Bla av detta skäl ville Europarådet förbjuda avel på stubbsvansade hundar. Det som västgötaspetsen har är inte menligt för hunden.
Det här reddes ut på SKV:s initiativ för 10 år sedan.

Se ur artikel tidningen Djurskyddet 1998:

Lantbruksuniversitetet
För att få mer kött på benen har SJV begärt ett yttrande från den genetiska expertisen på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Statsagronom Per-Erik Sundgren tittar på frågan ur djurskyddsaspekten.
– I den vetenskaplig litteraturen finns beskrivet flera former av svansförlust eller förkortad svans i ett antal raser. Vissa former av stubbsvans är förknippade med sådana förändringar av ryggraden att de bör omfattas av djurskyddslagens restriktiva bestämmelser. Andra former är såvitt känt endast av den karaktären att de medför tidig fosterdöd hos homozygota anlagsbärare medan de heterozygota anlagsbärarna förblir friska trots sin svansförlust. Inom några hundraser förekommer båda typerna av ärftlig stubbsvans.
– Enligt Specialklubben för västgötaspets finns hos västgötaspetsen endast det anlag som är letalt i homozygot form och som leder till tidig fosterdöd. Aveln leder då inte till något ökat djurlidande utan enbart till reducerad kullstorlek. Accepteras rasföreträdarnas uppfattning (att endast den första typen av stubbsvans förekommer i rasen) bör fallet inte föranleda något ingripande ur djurskyddssynpunkt. Konsekvenserna av att förbjuda avel med alla gener med fruktsamhetsnedsättande verkan skulle bli oöverskådliga inte bara inom avel med hund och andra sällskapsdjur utan också med en lång rad andra husdjur, framhåller Per-Erik Sundgren.
– Det faktum att rasen har en mycket lång historia och betraktas som svensk nationalras bör inte föranleda några speciella överväganden. Rasen har länge förekommit i såväl ärftligt stubbsvansad som ärftligt långsvansad typ. Någon förlust av möjligheter att bevara rasen som sådan skulle ett eventuellt förbud därför inte medföra.
– Skulle Jordbruksverket vid närmare prövning finna ett beslut om avelsrestriktioner med hänsyn till svanslängd är det nödvändigt att ge rasen en relativt lång anpassningstid innan eventuella förbud träder i kraft. I annat fall riskerar man att allvarligt reducera rasens avelsbas och därmed skapa risk för spridning av genetiska defekter av annat slag.
– Förslaget att införa rasen i listan över svenska lantraser som är värda att bevara förefaller dock väl grundat och motiven för detta kan inte falla med eventuella restriktioner rörande svanslängd, säger Per-Erik Sundgren till Djurskyddet.

Erika

12 oktober 2008 10:59

Hej Pernilla.

Tror inte du behöver oroa dig för detta. Hörde för flera årsedan talas om detta fenomen du skriver om, men har aldrig hört att det ska vara ett problem inom västgöten. Det man skulle kunna se är en mindre storlek på kullarna om man parar två stubbade individer, men precis som över allt så finns det undantag, se bara på lilla frögurkan Alfa som fick massor av valpar förra sommaren med en stubbad hane och hon själv är ju just stubbad och alla valpar var stubbade. Alla valpar är friska och välmående och har inga problem med rygg eller nerver på något sätt.

kram på dig

Nilla

12 oktober 2008 12:41

Så det födds inga Västgötaspetsvalpar som har avsaknad av svans & har spina bifidia??

Lisbeth

12 oktober 2008 15:31

Det föds mängder med gvs som saknar svans - det är bara att se sig om i ringarna så ser man att svanslöshet inte är någon ovanlighet.

Det verkar inte som hundarna har något men av detta. Hur det ligger till med spina befida inom rasen vet jag ej, men precis som i andra raser kan man få defekta valpar, utan att detta behöver vara kopplat till anlaget för stubb.

Annika

12 oktober 2008 15:41

Hej, vilket spännande ämne!
Måste bara få fråga, varifrån har Specialklubben för Västgötaspets fått sin information om vilket anlag som västgötaspetsen är bärare av, och hur har man fått fram det resultatet? Per-Erik Sundgren hänvisar till SKV's utreding av frågan - är den utredningen tillgänlig för allmänheten? Mvh Annika

Anonym

12 oktober 2008 16:29

Taget från Skk.

Svanslöshet

Medfött kort svans och total avsaknad av svans förekommer inom vissa raser relativt ofta som ärftliga avvikelser. Hundar av vissa av dessa raser (och många andra) har tidigare kuperats.

Inom kynologin saknas enhetlig terminologi för att beskriva svansförkortning. Med orden "stubb" och "svanslös" kan man på svenska mena allt ifrån något förkortad svans till total avsaknad av svans. Detsamma gäller inom andra språk vilket gör redovisningar av genetiska undersökningar i ämnet svårtolkade. Eventuella kommande genetiska studier kunde vinna på att man noga anger svanslängden (i kotor) exempelvis som följer:
1. Total svanslöshet (agenesi, medfödd avsaknad av samtliga svanskotor) är mycket ovanlig hos hund. Defekten förekommer oftare hos vissa raskatter och kallas då manx-anlag. Djur med svansagenesi har ofta spina bifida (se denna), ryggmärgsbråck och/eller svåra rörelsestörningar.
2. Svanslöshet (anuri) innebär att hunden har två till fyra svanskotor.
3. Stubbsvans (brachyuri) innebär att hunden har fyra till åtta svanskotor.
4. Kort svans innebär att hunden har minst åtta kotor men kortare svans än normalt (för rasen).

Nedan följer ett försök att placera in olika redan gjorda studier av svansdefekter i detta schema. Det finns en risk för tolkningsfel av skäl som tidigare nämnts. Med reservation för sådana förekommer svansdefekter enligt följande: beagle - total svanslöshet, stubbsvans; cocker spaniel - svanslöshet; dobermann - stubbsvans; old english sheepdog - stubbsvans; rottweiler - stubbsvans, svanslöshet, total svanslöshet; schipperke - svanslöshet; schnauzer - stubbsvans, svanslöshet; schäfer - stubbsvans; västgötaspets - stubbsvans, svanslöshet; welsh corgi pembroke - stubbsvans, svanslöshet.

Flera undersökningar tyder på att svanslöshet/stubbsvans i vissa raser nedärvs som ofullständigt dominant anlag, möjligen som en letalgen eller som polygener med letal effekt. I andra raser, exempelvis hos breton, anses arvsgången komplex men utan inslag av letalgener.
Hos beagle och rottweiler förekommer en variation i svanslängd från total avsaknad av svans till stubbsvans med fyra svanskotor. Sådan variation talar för ett inslag av polygener. Selektion och inavel på individer med de kortaste svansarna har givit grava defekter.

I raser där man avlar på svanslösa och stubbsvansade hundar bör man vara medveten om att total avsaknad av svans kan öka risken för spina bifida och/eller förändringar i korsbenet. Kullstorleken bör bevakas då en minskning kan indikera ansamling av letalgen(er).

Nilla

12 oktober 2008 20:20

LISBETH!!

Det vet jag väl att det födds & finns Vgs som saknar svans..........

Vad jag menade är att om det födds As med spina bifida? Allså om det finns nån uppfödare som fått det i sin kull!

Om det förkommer överhuvetaget?


Och HUR reddes det ut hos SKV för 10 år sen??

Och vem gjorde den?


Flera slag av stubbsvans anlag? Vilka då?