Nilla

15 december 2008 18:16

Är det verkligen INGEN av er som har något att säga om det här??


Rätt eller fel??


Ligger det något i det han skriver?


Jag personligen blev intresserad & håller med i vad karln skriver!


Har ju innan varit imot att man parar svans med svans, men när man läser det här så kan man ju funderar på om det är svansen (eller avsaknad av svans) som ska styra valet av avels djur!!

Lucia Wikmark

15 december 2008 21:09

Peter Erlandsson har skrivit följande citat:
( Han var inte dum han)

Arne var den förste i Norden, som slog larm om den fasansfulla ohälsa som hans ras drogs
med i begynnelsen av 80talet.
Han gjorde nog också under sin levnad vad han mäktade, för
att förbättra detta i sin egen uppfödning! Heder åt denne glödande grönlandshundsvän.
Vid ett tillfälle så kom han att skrävla om sin oerhört skicklige veterinär, och vilken nytta han
hade av honom som rådgivare i sin avel. Jag började tröttna på utläggen, och sade: Det är
möjligt att din veterinär har strålande kompetens, och att du har en fantastisk kontakt med
honom. Men du måste förstå, att Bosse och jag har till skillnad från dig friska hundraser. Vi
behöver bara gå till veterinär för att vaccinera och valpbesiktiga. Därför får vi heller aldrig
den kontakt med våra veterinärer, som du har med din!
Det var inte bara för att mobba en kompis, som jag yttrade ovansagda, men vissa
hunduppfödare inom vissa raser inser inte, att avelsdjur skall man inte behöva springa hos
veterinären med!”

Jag känner igen mig i detta. Under mer än 40 år av storboskapsuppfödning, kor, hästar mest men även andra djurslag så har vi haft "turen " att ha friska och sunda individer. Har det varit något som fordrat veterinärvård så har det varit skador och även där har vi varit förskonade förutom när illasinnade människor givit sig på djuren!

Att avla på djur där man måste "hålla veterinären i handen" förekommer. Men där är vi inte än vad gäller västgötaspetsen. Än finns det uppfödare med sans och balans och djurkänsla som vågar tro på sin intuition och lita på sin egen kunskap och kompetens.

"Jag och min före detta fru Astri besökte ofta två bekanta och uppfödare, som drev en oerhört
meriterad kennel i storlek 30 hundar. Ägarna visade upp sitt medicinskåp. I mina ögon var
detta en apoteksfilial. Uppfödarna visade stolt hur uppdaterade de var på de senaste
medicinerna t.ex bredspektrala antibiotika. Vid utfodringen av kennelns hundar skedde också
en medicinering värdig en långvårdsavdelning. Jag och Astri yttrade endräktigt, att vårt
medicinskåp innehöll bara jodopax, och frågade bestört: Så sjukliga hundar som behöver
dylik medicinering, avlar ni på dem? Ägarna svarade förvånat: Vi följer rasklubbens regler,
alla är ju ögonlysta och friröntgade. Alla avelshundar var således friska!"

Det är detta som kan bli faran med den nu rådande "kvalitetssäkringen" inom den moderna nutida djuruppfödningen. Man ser inte skogen för alla trän, dvs larmrapporter som kommer med jämna mellanrum.

Man har inte tilltro till sin egen förmåga och baskunskap utan litar "blint" på ”sakkunskapen". Och.....man har ju så bra kontakt med alla veterinärerna på modet. "Names" dropping och kunskap om alla de senaste rönen och behandlingsmetoderna och klinikerna är ett MÅSTE för att tillhöra den innersta cirkeln och gänget. Ve den som är utanför!

Man ordnar träffar och sammankomster för att testa sina djur utifrån vad som är á la mode just nu. Vissa laboratorier ger rabatt efter hur många individer, dvs till dem betalande djurägare, som man har lyckats dra ihop! Man tar patent på DNA tester osv.

Tänk på framgången för den forskare som lyckats med att ”hitta” den första allvarliga defektgenen hos västgötaspetsen. Denna så erkänt friska och sunda ras.

Vilket genombrott! Vilken ära.
Djuren är inte djur längre utan något som man lever igenom. Något som man får bekräftelse som människa igenom och detta på detta osunda sätt.

Det skapar också en mycket lönsam nisch. Det är inne att vara djurvän. Det är tyvärr inne att vårda djur och djurraser till döds. Inte med uppsåt utan av välvilja och bekräftelse behov.

Är det inte sorgligt.


Lucia