Lisbeth

6 december 2008 10:39

"Vi är illa ute" - vad är det för snack? (sticker ut hakan)

Det finns en HELVETES massa avelshanar - stubbade, grå, röda (obs brun är ingen vgs-färg), grågula, med eller utan vita tecken, svansade, etc.

Anna

6 december 2008 10:40

kan du ge två hanar brevid varann en sån gottig macka utan att dom ryker ihop?

Nilla

6 december 2008 10:57

Lisbeth Lisbeth jag sa inte att vi ÄR illa ute, utan annars är vi illa ute!

Min fråga är VAR är alla stubbade avelshanar?

Taget från standarden på SKV:s sida
"Grå, gråbrun, grågul, rödgul eller rödbrun"

Till Anna! Ja klart att jag kan ge dom ihop, speciellt om dom bor ihop, mina hanar bråkar aldrig med varann, inte ens om jag har löptikar hemma!!

Mvh Nilla

Isabel

6 december 2008 11:08

Jag har en rödbrun stubbad kille

Nilla

6 december 2008 11:16

Ja visst, förlåt Isabel, du har ju en riktigt snygg kille!!!

Mvh Nilla

Lucia Wikmark

6 december 2008 14:55

En kärleksförklaring eller en sorgesam historia
eller
Valpägare kontra valpköpare

"Det är inte alltid av godo att vara ärlig och uppriktig..
jag anser dock att det som uppfödare är min skyldighet att vara ärlig när mina valpköpare frågar mig om goda råd om sin/sina hundar köpta av mig. Alla är inte lämpade för avel,
( tycker dock inte det är någon katastrof om det ändå skulle bli någon kull efter en sådan individ.) Kommer jag med råd som faller ägaren i smaken är jag en bra uppfödare som stöttar och ställer upp! kommer jag däremot med råd som går emot ägarens egen uppfattning är jag en dålig uppfödare som inte ställer upp - visst är det komiskt..Dom flesta uppskattar dock min uppriktighet - det är väl trots allt därför dom frågar?!
Trots min mångåriga erfarenhets finns det nybörjare som anser sig kunna betydligt mer...det är bara att gratulera."


Läste med sorg ovanstående saxat ur en känd och framgångsrik uppfödares "blogg".

Självklart att man skall vara uppriktig och ärlig i kontakterna med sina valpägare! Jag föredrar det ordet framför valpköpare. Ser inte mina valpars ägare som "köpare" utan som just deras nya ägare och familjer.

Kända genetiker har i alla tider varit överens om att inom arter med liten effektiv avelspopulation är det önskvärt att varje individ tas till vara i aveln. Naturligtvis med undantag av individer med anlag för allvarliga sjukdomar i den mån man har belägg för dessa.

Det måste vara oerhört smärtsamt och tragiskt att känna behovet att sammanfatta resultatet av sin uppfödargärning på detta vis som uppfödaren gör ovan.

När det gäller avelsarbete så är det så att det inte är föräldradjuren till valparna utan två tre led bakåt i stamtavlan som man skördar. En undran. Vad tänkte uppfödaren ovan när denne använde föräldradjuren till de till avel olämpliga individerna?

Före valpen har flyttat och naturligtvis för all framtid uppskattar jag att få att höra från de nya ägarna och få nyheter om Kopparås ”barnet” eller om de behöver råd och stöd. De får gärna ringa eller maila oss hur ofta de vill. Det är alltid lika roligt att få höra från de små! Både i med och motgång.

Valparna förblir alltid Kopparåsbarn och de nya ägarna "familj" för vi har ju barn ihop.

Detta är min filosofi och de riktlinjer jag lever efter i mina kontakter med mina valpägare.

Och...... i mina ögon, likväl som i deras är varje valp som föds och lämnar Kopparås den vackraste och finaste lilla varelse som någonsin funnits och kommer så att förbli under hela sin levnad.

Alla mina hundar på Kopparås plockar jag ”sönder”. Jag går igenom deras anatomi. Fördelar och brister. Mentalitet. Fördelar och brister. Jag har även ”tittat” genom olika avelskombinationer i mina linjer innan jag började avla ”på riktigt” för jag ville veta vad som fanns i mina founders.

Jag har också fått mycket hjälp och stöd av mina uppfödare Ketty Olsson i Tomelilla, Möllebos Kennel och Anita Whitmarsh i Mariestad, Svedala Kennel. Båda mycket erfarna och skickliga uppfödare och jag har lärt mig mycket av dem. Tack Ketty och Anita. (Att jag nämner dem i den ordningen har med åldersordningen att göra. Inte i vilken ordning jag fick valp från dem eller någon annan anledning.) Även Bertil Bersbo, Tridents Kennel, Starabo Georginas mor Tridents Guzzi kommer därifrån, är en av mina förebilder inom hundaveln.

Eftersom det är levande biologiska varelser vi handskas med så kan man aldrig säga aldrig, Tack och lov, men faktiskt, det går att förutsäga en hel del om man har kunskapen och har informerat sig så mycket man kan.

När mina valpägare frågar mig om råd i avelsfrågor försöker jag berätta för dem hur jag har tänkt i de olika kombinationerna och varför jag har gjort dem. Jag har aldrig tänkt i termerna ärlighet och uppriktighet. Jag berättar helt enkelt allt jag vet om det som finns bakom just deras hund och hur jag har kommit fram till detta. På gott och på ont men, för att de skall kunna dra sina egna slutsatser och fatta sina egna beslut. Jag står dock alltid bakom dem.

Jag har stor tillit till mina valpars nya ägare och deras intellektuella kapacitet och jag vet att de beslut de fattar är välgrundade och noga genomtänkta.

Jag kommer alltid att finnas till för mina ”barn” och deras nya familjer oavsett vilka beslut de fattar och vilka vägar de väljer att gå.

På gott och på ont.

Lucia

camilla

6 december 2008 17:41

MMMmm gottit med leverpastej macka. Schyssta killar som inte bråkar om maten :)

av

7 december 2008 12:22

Jag gillar inte bli kallad för valpköparen.

Bara för att man köper en hund behöver man inte bli förminskad.

Sofia

7 december 2008 12:43

Fast man är ju en valpköpare och blir sen valpägare. Tycker inte alls att valpköpare är ett förminskande ord.

!

7 december 2008 14:09

En del kan du göra fina utlägg....

Lucia Wikmark

8 december 2008 11:05

Till av av,

Nu börjar det bli virrigt med alla av´n. Förutsätter att ni? är samma person. Jag hänvisar till svaret till Sofia nedan.


Till Sofia. Håller med dig i sak om valören av ordet. Det är när epitetet kvarstår som jag inte tycker om användningen. Men detta är min högst personliga uppfattning.

Lucia

Lars Råde

9 december 2008 09:49

Bra skrivet Lucia

Tänker alla uppfödare som du? Finns det någon uttalad värdegrund inom uppfödarkåren?

Vi köpte valp för några år sedan och hade en bra och nära kontakt med uppfödaren. Sen blev det plötsligt tyst och det fanns inget intresse för oss och valpen längre.

Vi förstod ingenting och blev väldigt sårade.